God kväll! ligger i soffan med min padda och har kollat på garn. Vill ha!! Vill göra en mössa av den puderrosa samt göra ett till par tofflor i den färgen. Men ska ju spara pengar till New York. Poop. 

 

 

 

Min padda vill inte ladda upp bild såklart. 

 

 

 

JISSES vad jag är sugen på att åka utomlands! Skulle verkligen kunna tänka mig en vecka på typ Kreta. Sol och bad. Fast eftersom jag och Wiktor är shopoholics på våra semestrar så skulle New York passa bättre. Julshoppa i New York vore något? 

 

Behöver jag ens nämna besvikelsen jag möttes av imorse efter valet igår...? Nej. 

 

I alla fall så är Wilja här idag med mig och Penny. Kul och skönt att få det lite städat hemma! Ska bara tömma diskmaskinen nu... Eller om jag överlåter det till min älskade karl när han kommer hem? Tömd ska den bli i alla fall. I fredags så åkte vi till landet efter jobbet och jisses vad skönt det var att komma iväg! Friska luften, lugnet, klippa gräset... Det är synd att helgerna är så korta. 

 

Sitter just nu och överför bilder från min telefon till datorn eftersom den börjar bli full av bilder. 

Jag har varit otroligt shoppingsugen nu ett tag så igår så klickade jag hem dessa snyggingar! 

Passar perfekt tills min och Pennys Viltspår 2-kurs nu i september! Samt att jag fick hem vår tävlingslicens igår, så nu jäklar! 

 

Dags att ta tag i det nu. 

Så. 

"Min" tidigare hund var en väldigt vacker bullterrier vid namn Maya. Det var familjens hund så hon tydde sig såklart mest till mamma, men oj vad jag älskade henne och älskar henne än. 

Anledningen till att jag har dragit mig lite för att skriva om just henne är för att det räcker med bara lite tankar om henne så kommer klumpen i halsen och ögonen börjar fyllas med tårar, även om det är 10 månader sedan hon avlivades. 

 

Men så, min älskade tjej. Hon var verkligen den snällaste hunden jag någonsin träffat. Under hennes 5 år så visade hon inga tecken på aggressivitet även om andra hundar morrade åt henne. En riktigt guldklimp. 

Dock så är bullterrier kända för att vara envisa och såklart var Maya otroligt envis också, speciellt när vi var ute och gick. Helt plötsligt kunde hon få för sig att inte gå mer och då var det bara till att bära henne om vi skulle framåt... Något annat gick inte. 

 

 

Jag minns fortfarande när jag, mamma och Mats satt nere på Vaskos och skulle äta middag och de berättade att de skulle kolla på en hund dagen efter (tror att det var en onsdag och de skulle kolla på hunden på torsdagen...) och Mats säger "bullterrier". Jag googlar såklart och tänker "åh, nej inte en sån hund...". Dagen efter åkte vi i alla fall (så som jag minns det) till uppfödaren för att träffa hunden vi skulle titta på och då fanns det två små valpar i köket. Den ena var Maya och den andra var hennes bror. Maya somnade i mitt knä den dagen. 

 

Och nu blev det alldeles för jobbigt att skriva om henne, men hon var en sån kärleksfull hund och det går inte en enda dag utan att jag saknar henne så otroligt mycket.