Min graviditet var guld. Jag mådde så oförskämt bra att jag själv ofta blev fundersam på om jag verkligen var gravid innan magen började växa. Visst så mådde jag illa de första veckorna och kunde knappt äta, men efter det så var det nemas problemas.
Tills typ nu. Hormonerna sprutar i kroppen och jag vill gråta precis hela tiden. Gärna för minsta lilla för att sen övergå till att jag tycker att jag är töntig som gråter för småsaker...

Så därför försöker jag pausa lite med att fortsätta virka på Haylies dopklänning. Det är skön terapi och avkoppling, speciellt eftersom jag inte får ta ett varmt bad med badbomb.

Bara för det så vaknade H.