Jag sitter just nu hos min käre far. Jag vet inte hur jag ska beskriva hur hemsk min dag varit, men jag har nästan brutit ihop. Jobbet va allt annat än roligt, allt fram-och-tillbaka hemma, Han, vakna vid halv 4 tack vare Tessi och jag började nästan gråta när jag ringde pappa efter att jag äntligen hade fått stämpla ut från jobbet. Jag hatar en viss person. Så jävla grinig! Alla är lika stressade men orkar ändå hålla humöret på en bra nivå, men inte grinpitten inte. Och dessutom, om personers rast är slut så betyder det att de ska in direkt. Jag ska inte behöva jobba över för att de är sega? Tänk om jag hade en buss att hinna med? Eller om jag skulle stressat iväg? Jag höll på att gråta när pappa väl svarade i telefonen. Jag håller på att bryta ihop.