Hej och hå, tiden går. 

 

Appen försvann från min telefon, men kan inte riktigt skylla på den angående bloggandet eftersom jag ändå inte hållit det uppe oavsett app eller ej. 

Så hur har det gått för mig sista tiden? Jo, men det suger rent ut sagt faktiskt.

Knölen som jag hittade fick jag operera bort 27 november och det visade sig att den innehöll malign (cancer) så i förebyggande syfte har jag även fått operera bort den högra delen av sköldkörteln också (det var alltså vänstra delen av sköldkörteln som hade utvecklat sig till en follikulär tumör som visade sig vara malign). Kul! Så jag har nu gått på levaxin i 2 veckor och ska göra det för resten av mitt liv. Har just nu en dos på 125 som tydligen räknas som högt och om ca 2 veckor ska jag lämna blodprov och om ca 3 veckor ska jag på återbesök för att se vad analysen av den högra delen sa samt hur min kropp reagerar av dosen. Enligt ultraljudet jag gjorde innan så såg allt bra ut, men man vet fan aldrig. Antar också att vi kommer gå igenom steget med radiojodbehandlingen då också. Allt jag vet nu är att jag kommer få dricka en vätska och sen vara på sjukhuset 1-2 dygn (så att vätskan har hunnit lämna kroppen innan jag träffar andra människor) samt att jag ska göra någon form av röntgen när jag har den här vätskan i kroppen. Kul. 

Så tankarna svajar fram och tillbaka, just nu känner jag mig inte deprimerad men jag känner heller ingenting att vara glad över. Bara oro över vad provsvaren kommer säga och vad de kommer se på röntgen. Mest över vad röntgen kommer säga faktiskt eftersom blodproverna för levaxinet kommer mest avgöra om jag ska höja dosen eller sänka den, inte mer än så. Men röntgen skrämmer mig lite ifall att det skulle finnas celler någon annanstans i kroppen då det skulle innebära att den här resan inte tar slut där och då utan fortsätter. 

 

Försöker hitta små saker att känna glädje över i alla fall så gott det går. Idag så skiner solen t ex, Sam ska på simskola, imorgon ska vi på AfterWork med en av våra återförsäljare (kommer INTE bli sent för mig), på lördag pratade vi om mellomys hos mamma, middag hos Lina den 21a.. Trädgårdsmässan 27-30 mars. Såna saker. Har även sått massor av frön som en slags tröst (för jag kan ju inte bara dö och lämna allt det till Wiktor liksom). 

Känner mig också så larvig på ett sätt för det hjälper ju inte riktigt att bara lägga mig ner och gråta utan jag behöver ta en dag i taget framåt.