Eftersom det blev en sån stress av att inte få tag på passtider efter pandemin så föll vi såklart också för den stressen, så igår åkte vi och gjorde pass åt mig, Haylie och Sam. Allt började faktiskt bra och flöt på som det skulle. Jag hade lämnat in bilen på service på morgonen och jag hade tur när jag ringde dem för att kolla om bilen var klar precis innan Roslags Näsby och fick till svar att den var det! Tjoho, då slapp jag hämta Sam och sen försöka passa in bussen för att sen hämta Haylie och sen åka tillbaka till Täby för att hämta bilen med två hungriga barn och en liten lätt stressad mamma som hade tid kl 18 i Norrtälje för pass. 

Well i alla fall så flöt det ju på. Vi fick möta upp Wiktor i Arninge för att lämna hans bil där, men det gick ju bra. 

Vi är framme 17.45 och det är bara vi och två andra på polisstationen "yes, det här går smidigt" tänker jag. Säger till Haylie att "om jag börjar så kan du vara sen och så visar vi Sam hur man gör?". Fick ett okej från henne. "YES" igen. Tiden går och vi väntar. Det är bara två personer som jobbar inne på Polisen, men det spelade ju inte mig någon roll eftersom vi var tidiga. Strax efter 18 väller det in sjukt mycket folk och vad händer precis innan det är vår tur? JO, Haylies tand som har stuckit upp lite börjar blöda och blir ännu lösare. Det har varit väldigt dramatiskt och jobbig upplevelse för henne att tappa tänder och det var såklart ingen skillnad på den här. Så istället för en taggad 6åring så får vi en ledsen 6åring som halvgråter med underbett för att hon "kan inte" stänga munnen. Yay. Barnen skulle sitta i en soffa och få sin bild tagen, men vem tror att Sam var på strålande humör när han ser att hans storasyster är ledsen? Ingen. Så båda barnen ser sjukt missnöjda och ledsna ut på sina passfoton och jag ska ha kvar de passen och visa upp på studenten. Hur båda grät när de skulle ta sina pass. 

 

Det är alltid kul med barn (å andra sidan skrattade bara jag och Wiktor för det gick inte att göra så mycket annat)