Jens pratade mycket om känsla och att det är viktigt att tryckta att det är kul att rida. Jag tycker att det är fantastiskt att rida MEN jag har en låsning som inte ger sig ordentligt. Jag är alltid stressad i stallet... Inte sådär att jag springer runt som en höna, utan jag har den där "kom igen nu för du ska hem också". Och vart kommer den inre stressen ifrån då? Jo, ifrån han som kallar sig min pappa. 

När jag gick på ridskola och det var hans vecka (och hans ansvar att ta mig till stallet) så sa han alltid "Du måste skynda dig för vi har bråttom hem". Till vadå? Jo, programmet Äntligen Hemma började kl 20.00 på tisdagar på 4an och det skulle han minsann se. Sen att han kunde stanna kvar i evigheter efter Angelicas fotbollsträning/matcher, det var en annan grej liksom. Då va det ju kul för honom och då behövde han ju inte stressa mig. Men nog fan skulle jag med och stå där och frysa och hata tiden. 

Så hur ska jag göra för att bli av med den här stressen? Han finns ju liksom inte i mitt liv längre (tycker inte att 2 samtal om året betyder något), så varför kan jag inte släppa stressen? 

Fan. Jävla gubbjävel. Jag som älskar hästar och ridning så jävla mycket. 

Haylie började rida igår ❤️ tänker aldrig stressa henne över det. Aldrig.