Bland det jobbigaste med att vara kvinna är pms. I alla fall för mig och verkligen efter att Haylie föddes. Jag har väldigt stora berg-och dalbanor i känsloregistret och ibland är det verkligen sjukt jobbigt att tackla det. Som idag t ex, jag red Atom och vi hoppade medan Jennah höll Hallonkan och det var så sjukt härligt att rida igen!! Men så dimper känslorna neråt så hårt utan anledning. Jag är deppig, känner mig ledsen och tycker att livet suger. Drömmer bort om hur mitt hade kunnat se ut (fastän jag är väldigt nöjd med mitt liv).