Alltså, jag är med största sannolikhet inte ensam om detta, och jag vill inte vara alltför negativ, MEN jag föredrar verkligen när jag själv städar och plockar undan saker. Som detta; Jag köpte jättefina påslakan förra året som jag har undrat vart de har tagit vägen (jag vet vart jag lägger saker jag gillar), så jag frågade såklart Wiktor vart de hade tagit vägen varpå han svarar att han lagt upp dem i en låda på övre hyllan i klädkammaren för att det var fullt i korgarna. Okej, fine för då vet jag vart de är. 
När jag väl ska ta ner lådan för att ta upp påslakanen vad hittar jag då? Jo, värmemadrassen som vi letade efter i december som skulle med till Dalarna OCH nytt lakan plus fyra nya örngott som jag hade glömt att jag köpt eftersom det inte var jag som la undan dem, utan vem gjorde det? Jo, Wiktor. För att sen glömma bort det själv och inte säga vart han lägger saker. 

 

Missförstå mig rätt, jag älskar när Wiktor städar och donar, men jag är lite för mycket kontrollfreak för att låta honom göra det helt på egen hand utan att berätta vart han lägger saker.

Men jag tror att detta är ett kvinnligt fenomen, att vilja ha kontroll på vart saker i hemmet tar vägen. Åtminstonde vill jag tro det i alla fall.