Jag tycker att jag är väldigt aktiv i min hund. Jag gillar att gå kurs med henne för att jobba på vårat band och förstärka våran "team"-känsla (jag tror inte på enbart ledare och följare). Vi ska ju båda tycka om det vi håller på med och vi har båda fastnar för viltspår så därav fortsätter vi med det. 

 

Jag tycker även att jag är tydlig när jag tillrättarvisar Penny till exempel. Hon vet att jag inte är rädd för att ta tag i henne när hon är sjukt jobbig men samtidigt så är jag inte långsam med att visa och ge henne beröm när hon gör något rätt. Ett exempel på det är för någon vecka sen då vi gick på promenad och Penny springer lös (som vanligt) och få syn på en hare. Jag blir såklart arg och ryter samtidigt som jag försöker bryta henne då hon stack efter den (sprang 3 varv då haren sprang i cirklar för att bli av med henne) och direkt när hon släppt jakten på haren och kommer till mig så berömmer jag henne med godis, kel och massor av glada ord för att berömma henne att hon bröt och kom till mig. Och om man ser det på det sättet så är alla hundägare lite schizo med sina "NEJ" och direkt efter "braaa". Ganska så kul!