Ibland undrar jag om jag inte skulle bli psykolog istället. Det skulle kanske passa mig (eller ha ihjäl mig). Jag menar, jag tycker att folk runtomkring är så otroligt negativa för småsaker som jag själv aldrig skulle välja att lägga energi på. Man gör alltid val i livet och det handlar om att tänka ett steg längre, men framförallt; tänka djupt inom sig. Vad vill jag? Varför känner jag såhär? Vad kan jag göra åt det? Bör jag göra något åt det? Hur kan jag bryta min onda cirkel som jag har fastnat i? Jag har alltid varit en person som tänker väldigt mycket och speciellt innan jag pratar så självklart ligger jag såhär in på nätterna ibland och bara analyserar, tänker, tänker om, föreställer mig, spelar upp en dialog i huvudet och jag somnar aldrig för att min hjärna är så uppe i varv i tänkandet. Eftersom jag fortfarande "jobbar" med mig själv så går alla dessa tankar och funderingar fortare och jag vet oftast vad jag får ut från mina tankestunder. Men som människa så kommer du alltid att jobba och kunna ändra din personlighet oavsett när i livet. I alla fall vad jag tror. sluta med ursäkter, var ärlig mot dig själv och acceptera att det är okej att välja det val som känns rätt vid det tillfället!!
Det är en konst att forma någon annan, men en svårare konst att jobba med sig själv. Jag brukar få höra att jag är "Lill-gammal" men jag tänker bara så många steg längre som det går. . Och så hoppas jag att jag kan somna nu snart... Och att jag hade min dagbok här! Då kunde jag skriva ner allt och sen kunna koppla av enklare. Rackans!