i really can't take no more

Nepp! Nu blir det förändringar i livet nog tamejfan! I alla fall på något sätt.
Om inte jag är viktig i ditt liv, varför ska jag då bete mig som om att du är viktig i mitt?


Jag hatar känslan efter att ha kommit hem från ett annat land efter några dagar. Man blir sådär komma-hem-deppig. Vart är mitt hem liksom? Man känner sig för gammal för att bo hemma men för ung för att bo själv samtidigt som man känner sig hemma i vilken stad som helst. Los Angeles som Paris som London. Hemma liksom.

Maya är inne på Bagarmossens djursjukhus också vilket inte heller är så roligt! Tycker inte om när hon är där inne hela tiden.. Förhoppningsvis får hon komma hem imorgon och förhoppningsvis så slipper hon bli opererad, men något är ju fel så det kanske är det enda sättet att få allt att bli rätt igen? Men räcker det inte med att hon redan bröt benet för 1½ år sedan? Älskade lilla vovve.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0