Klockan är 23.46 och jag har inte somnat än. Ovanligt? Nejdå, absolut inte!
Att jag sitter och tänker på vad alla har skaffat sig flick-/pojkvänner hit och dit, är det ovanligt då? Ja.
Det är inte ofta jag brukar tänka på hur ensam jag ibland känner mig, men det är när den man sist förävntade sig få ett förhållande, får det, som tankarna börjar spridas i huvudet.
Medans jag förvirrar mig och blir mer och mer fast i en påhittad, perfekt drömprins, så får alla andra uppleva det jag läser om, i verkligheten. Så varför får inte jag det då? Den frågan har nötts sig fast i min hjärna allt för länge, och jag bryr mig inte längre helt enkelt! Visst så skulle jag inte säga nej till ett liv där allt bjuds på silverfat, men hur långt kommer man då egenligen med att utveckla sig själv och lära sig kämpa för saker man verkligen vill ha? Inte långt alls tror jag. Men jag skulle inte ha något emot en liten skjuts då och då!

Det är som ett talesätt jag hörde för flera år sedan (känner mig gammal) : Hissen till lycka fungerar ej, tag trappan steg för steg!
Och såklart, min favorit: Livet är verkligen en dans på rosor... - Det finns taggar vart du än går.

Vad ska man säga?
Iallafall så ska Lillemor skriva något roligt om mig på sin blogg, och jag hoppas att hon inte är elak nu!

Hon sa att hon skulle kopiera en "annons" som jag skrev för att söka efter min dröm man. Men det tål att se på!

Lillemor - la tua cantante - ditt blod sjunger för mig