Idag snöar det fastän det i princip inte har snöat på hela vintern. Känner lite "varför nu?" men samtidigt så ÄR det vintertid nu så det är egentligen inte konstigt. Men jag suckar ändå. Kanske lite extra mycket just nu eftersom jag försöker omge mig med liv för tillfället. Har ett behov av att få känna att mina odlingar växer, jag har beställt kompostmaskar (skitäckligt -jag vet) som ska hjälpa mig komposera inomhus och ge mig näring och jag startade en surdeg häromdagen utan egentligt mål att baka. Mest ifall att jag får lust i helgen så hade det varit trevligt att ha en grund färdig. Får se vad jag orkar och hinner med...

Ska hämta färg från Jennahs jobb efter jobbet idag och måla om vardagsrummet (Wiktor vet ingenting haha) och jag har väl tänkt att det bara ska ta hela lördagen och inte mer. På söndag ska jag förbi Erica och hämta lite fröer som jag fått av hennes mamma (supergulligt!). Tänkte ta med mina fröer och se om hon vill byta några eller så. Gjorde en inventering igår och har en hel del i min lilla låda och tänker fortfarande att Sommar-Carro får lösa det här med plats. Hon kommer bli så glad och tacksam. Eller som mina mörka tankar säger "Hon kanske inte orkar ett skvatt för att hon ligger på sjukhuset hela tiden?". På tal om det så skulle ju min vårdkontakt skicka en remiss för en tid hos en kurator den 8/1 när jag var där men hade hon gjort det? Nej, det hade hon missat. Så hon skickade en remiss igår. IGÅR. Typ 4 veckor senare? Irriterad men jag kan inte göra något åt det dessvärre. 

 

 

Ja ja, alla Hjärtans dag idag och jag ska äta sushi till middag är min tanke. Kanske en lite chokladbit också. Får se vad jag är sugen på. 

Hej och hå, tiden går. 

 

Appen försvann från min telefon, men kan inte riktigt skylla på den angående bloggandet eftersom jag ändå inte hållit det uppe oavsett app eller ej. 

Så hur har det gått för mig sista tiden? Jo, men det suger rent ut sagt faktiskt.

Knölen som jag hittade fick jag operera bort 27 november och det visade sig att den innehöll malign (cancer) så i förebyggande syfte har jag även fått operera bort den högra delen av sköldkörteln också (det var alltså vänstra delen av sköldkörteln som hade utvecklat sig till en follikulär tumör som visade sig vara malign). Kul! Så jag har nu gått på levaxin i 2 veckor och ska göra det för resten av mitt liv. Har just nu en dos på 125 som tydligen räknas som högt och om ca 2 veckor ska jag lämna blodprov och om ca 3 veckor ska jag på återbesök för att se vad analysen av den högra delen sa samt hur min kropp reagerar av dosen. Enligt ultraljudet jag gjorde innan så såg allt bra ut, men man vet fan aldrig. Antar också att vi kommer gå igenom steget med radiojodbehandlingen då också. Allt jag vet nu är att jag kommer få dricka en vätska och sen vara på sjukhuset 1-2 dygn (så att vätskan har hunnit lämna kroppen innan jag träffar andra människor) samt att jag ska göra någon form av röntgen när jag har den här vätskan i kroppen. Kul. 

Så tankarna svajar fram och tillbaka, just nu känner jag mig inte deprimerad men jag känner heller ingenting att vara glad över. Bara oro över vad provsvaren kommer säga och vad de kommer se på röntgen. Mest över vad röntgen kommer säga faktiskt eftersom blodproverna för levaxinet kommer mest avgöra om jag ska höja dosen eller sänka den, inte mer än så. Men röntgen skrämmer mig lite ifall att det skulle finnas celler någon annanstans i kroppen då det skulle innebära att den här resan inte tar slut där och då utan fortsätter. 

 

Försöker hitta små saker att känna glädje över i alla fall så gott det går. Idag så skiner solen t ex, Sam ska på simskola, imorgon ska vi på AfterWork med en av våra återförsäljare (kommer INTE bli sent för mig), på lördag pratade vi om mellomys hos mamma, middag hos Lina den 21a.. Trädgårdsmässan 27-30 mars. Såna saker. Har även sått massor av frön som en slags tröst (för jag kan ju inte bara dö och lämna allt det till Wiktor liksom). 

Känner mig också så larvig på ett sätt för det hjälper ju inte riktigt att bara lägga mig ner och gråta utan jag behöver ta en dag i taget framåt. 

 

 

 

 

För ca 3 veckor sen så kände jag en knöl i halsen som jag valde att kolla upp på vc och tur var väl det! För redan dagen efter att jag var på vc (var dessutom en mamma till Sam´s kompis på förskolan som jag kom till på vc) gjorde jag en nålbiopsi på knölen och redan dagen efter det så fick jag besked. Det gick verkligen fort! Det visade på cellförändringar, tumör alltså, så imorgon är jag inbokad på operation för att ta bort den. Det är sköldkörteln som är inflammerad om jag förstått det rätt. 

 

I alla fall så är jag nervös eftersom jag aldrig har blivit sövd förut. Jag har två kejsarsnitt i bagaget, men aldrig en sövning. Wiktor ska släppa mig på KS imorgon innan 10 och operationen är inbokad till 11:30 sa sköterskan när hon ringde. Sen kan det bli försenat beroende på om de får in något mer akut, men så ser i alla fall läget ut.

Morfar har i alla fall hälsat på två gånger i drömmarna de senaste dagarna. Det känns tryggt.

 

Jag har verkligen försökt sysselsätta mig med allt möjligt för att mina tankar vandrar snabbt iväg till det absolut värsta; att jag dör och lämnar mina barn i så små åldrar. Så skärmtiden har skenat uppåt delux, jag har kommit en bra del på min stickade tröja, har planerat maträtter -ish, vi var och storhandlade igår allihopa och allt annat sånt som går att göra. Har liksom haft fredag = frisören, lördag = köpa garn, söndag = åka och klappa hundar, måndag = storhandla, tisdag = duscha, onsdag = duscha igen och sen till KS. 

 

Jajuste, jag hämtade ut mina nya glasögon i lördags också! Kul! Lite ovant med starkare styrka och att inte anstränga ögonen, men det är ju å andra sidan bra. 

 

Hello

 

Tisdag idag och idag är mitt humör mycket mycket bättre. Att vara instängd med vab (spy-vab dessutom) i spöregn ensam en vecka med två barn konstant samt ha med dem och hund till landet och lämna mannen själv hemma för egentid tär enormt. Speciellt eftersom jag nästan aldrig är ensam hemma. En timma en dag är inte direkt som ett dygns tystnad i lugn och ro. Så ja, mitt humör har varit väldigt dränerat och förbannat rent ut sagt. 

Men idag känns det lite bättre, inte tillräckligt. Men bättre. 

 

Jag, Jennah och Tessi kom överens i förrgår om att göra en utmaning i 30 dagar som går ut på att vi ska göra 50 squats och 1 minuter plankan varje dag. Så jag var iväg till gymmet igår och körde. Trots att jag har ont i handleden så tog jag med vikter för det känns bättre när jag behöver ta i. 

 

I alla fall så var barnen friska och klara på torsdag men jag valde att ha dem hemma på fredag också eftersom det kändes onödigt att skicka dem till skolan (där smittan kommer ifrån....) för EN dag innan helgen. Bättre att hålla dem hemma så de kan träffa sina kompisar sen när deras kompisar också haft 48timmar på sig ifall att. 

 

Så jag tog som sagt mina barn och hund och åkte ner till Hundby med mamma på fredagen. Johnny kom sen dit och även Jessica. Väl på morgonen tog vi en promenad och sen började flera trilla in och vi började arbetsdagen. Det sågades ner grenar, eldades delux, jag och Lina rensade bland plattorna utanför mamms hus och nedanför altanen så det såg med inbjudande ut. 

Mamma lagade lunch och efter det så fortsatte vi.

 

Alla åkte hem senare och vi var hos mamma vid 17-tiden och eftersom Mats åkte egen bil så köpte han med sig pizza. Jäklar så gott det var med pizza. 

 

 

Time flies när det känns som att allt går ut på att jobba, lämna/hämta barn, lagat mat och försöka träna eller någon annan typ av hobby. Dygnet har inte så många timmar (om man inte är stenrik och bara kan prioritera allt kul för att man har råd att leja bort allt annat såklart. Men där är inte jag). 

 

Känns som någon form av höstdepp som slagit till för i mitt huvud så borde det vara lite kallt men utomhus är det varmt och solen skiner än men jag kan inte njuta av det ordentligt? För att jag är inställd på kyla? Så det krockar för jag inte kan inse att det inte är skitkallt ute heller. Tror absolut att min förkylning som inte har släppt helt har något finger (eller bakterie) med i spelet också.

 

 

Jag är i alla fall lite stolt över mig själv då jag lärde mig sticka på riktigt i år och blev klar med en tröja till mig själv. Det mönstret var för experten medan jag knappt ville kalla mig själv nybörjare egentligen. Men klar blev jag! Många tårar kom fram. Mycket repande men skam den som ger sig.

Jag blev även klar med en klänning igår som jag började virka på efter att den stickade tröjan blev klar. Den gav mig också en del frustration, men det var pga tryckfel i mönstret. Så nu när jag inte har något work in progress längre så vet jag inte riktigt vad jag ska göra (Vem försöker jag lura? Har några ofärdiga grejer hemma om jag bara letar). 

 

 

Haylie ville att vi skulle göra glass idag så det blir lite handarbete i form av vispande i alla fall. Wiktor åker på STCC i Mantorp med en av våra återförsäljare på jobbet.. Han som kom hem från en jobbresa i Venedig i tisdagsnatt liksom. MEN KUL att han gör saker. Positivt tänkande. 

Ska fan baka scones så jag och barnen kan ha långfrukost imorgon till "Ring så spelar vi" och "Melodikrysset". Det ger mig fina minnen från när det programmet var på när jag var liten och vi var på landet på somrarna. 

Och solen skiner äntligen igen! Ska ta ut Penny på en lunchpromenad snart och sen gå rakt över gatan till den nya djuraffären som har öppet här. Hoppas att den är bra och inte alltför dyr (mvh när blir ekonomin någonsin bra?)

 

I helgen som var åkte jag och strosade i lördags. Var inne på Kyrkornas Second Hand i Grindtorp som har en del grejer. Hittade två fina fat som jag använder som tvålfat. Jag blev nöjd. Igår åkte jag, barnen, mamma och Lina till en Second Hand i Vårberg. Tyckte att det fanns en del roligt att titta på men jag köpte inget. Lina fyndade däremot en ny lampa och stolar. Kul! 

Vi åkte till Skärholmen efter och åt lunch som var riktigt gott. 

 

Sitter och kollar på Tradingview och försöker lära mig mer om trading över lag. Går ändå ganska bra tycker jag, men har såklart mer att lära mig. Så är det alltid. 

 

Annars då? Lite deppig för att vi behöver förhandla om räntan nu i november och med tanke på hur de höjer reporäntan konstant (känns det som. Lär ju höjas på torsdag igen) så kommer vi öka våra kostnader typ enormt. Ska stapla upp allt i mitt excelark och sen se om ångesten lägger sig. Håller tummarna. 

 

 

För övrigt så ska jag och Wiktor ut och springa idag när han kommer hem efter jobbet. Det har regnat men vi tänkte springa en kort tur och vi lär ju få motstånd av barnen. Men de är liksom i den åldern att Haylie skulle kunna vara hemma själv men törs inte och Sam är för liten för att vara ensam hemma. Om några år lär de ha ändrats och då blir väl det lite enklare för oss två att ta oss ut tillsammans igen. Försöker hitta positiva saker runt omkring just nu, haha. 

Vi hittade 3kg! Eller lite mer än 3kg, men efter att vi hade rensat dem och kastas skräpet och halvtrasiga svampar så blev det 3100g. 

Vi landade på fredagen i ett 34gradigt varmt Wien, helt sjukt vilken skillnad. Här har det ju regnat hela jäkla sommaren liksom. 

Vi har ätit wienerschnitzel och druckit vin (mest jag). 

På lördagen så shoppade vi lite grann och gick sen till rundturen som började 14. Sjukt stor stad och många steg blev det! Man fick fota där inne, men dock inte inne i själva stallet. Trots att vi stod i stallgången och kunde känna hästarna andas på en så fick vi ändå inte klappa, pussa eller ge dem mat. Eller ta bild där inne. Det krävdes ansträngning kan jag säga! 

Här var april någon gång. Innan jag började med allt. 

Efter första och andra omgången med roundup. 

Jag vertikalskar gräsmattan 3 gånger, men skulle såhär i efterhand haft på roundup på det sista som inte försvann… Piss också. 

Sista bilden är ifrån ikväll i alla fall, så det går ju framåt. Ska kapa buskarna också en hel del och försöka få ner trädet, men det är svårt när man gör allt själv utan hjälp och större kunskap. 

Om ett dygn ganska så exakt så går transferbussen till flygplatsen. Ska bli skönt att komma hem faktiskt. Saknar hemma. Rutiner. Bekvämligheter (som att spola toapappret i toaletten….). Men vi har ju såklart haft det jättebra! Sista dagen imorgon så då kan vi passa på att sola som tusan också och bränna oss lite mer