Jag älskar skor.

Det finns ganska enkla och logiska anledningar till det och en utav dem är helt enkelt att om du ser en supersnygg tröja, går in i omklädningsrummet, tar av dig din tröja, ser dig själv i spegeln, tar på den tröjan du ska prova, tänker "Varför åt jag allt godis och alla chips egentligen?", får ångest, går ut och hänger tillbaka tröjan. Medan du går ut ur butiken ligger ångesten över dig och din självkänsla sjunker ännu en nivå lägre än vad du trodde var möjligt.

När du går in i en sko affär så ser du ett par gudomliga högklackar som skriker ditt namn, lika mycket som tröjan du just provade skrek, du går fram, tar i dem, sätter dig ner för att prova dem och de sitter perfekt. Det är inget "extra" som sticker ut där det inte ska. De gjorde inget att du åt det där extra som du inte borde gjort eftersom skorna inte får dig att se en storlek större ut. De får dina ben att se slankare ut, din rumpa att se fastare ut, dina vader att se smala ut, din hållning blir bättre och då gör det faktiskt inget att det sticker ut lite extra på din mage/armar/lår etc. Skorna ger dig lycka. Du känner dig vacker (vilket gör att du blir irriterad på folk som klagar på att du har så många skor). Det gäller att hitta det som får dig själv att må bra.

Skor är konst. Jag älskar skor.
Jag letar efter de perfekta kilklackarna och än så länge är det de här, men de har inte kommit tillbaka in på nelly än! Dumt!






Det är inget fel med att älska något som gör dig glad. Även om du inte använder dem för att du är rädd för att de ska bli slitna.