my boy lollypop

Jadå!
Jag sov hos pappa igår (som sagt.. ) och jag var på jobbet vid 10! Träffade Frida på bussen så vi satt och pratade lite också! Det var jättetrevligt faktiskt. På jobbet så skulle jag få stå i dt1:an och ta beställning av bilarna, men i början när jag började fylla på lilla kylen så kom det gäster och så rullade allt på så jag stod i kassan. Och allt va så bra idag! Gårdagen mådde jag verkligen inte bra, vilket var en anledning till att jag sov hos pappa, men idag var så otroligt bra! Allt flöt på och tiden gick så jäkla fort! Helt plötsligt var klockan 15.00 och jag skulle sluta. Jag bytte om och helt plötsligt så kunde jag inte hitta min skjorta! Jag skulle packa ner den och den var helt plötsligt borta. Jag vet att jag tog av mig den, men den försvann bara sådär. Så jag kollade runt lite i omklädningsrummet och tills slut hittade jag den (under skåpen... )! Jag trodde att Andreas (mr. a) skulle få rast kl 15 och frågade ifall han skulle med ut och röka, meeen det fick han inte förrän en halvtimma senare. Och vid 15.30 så slutade Mathias så jag och han tog samma buss. Dock så fick vi springa lite till bussen, men det gör inget. Det är alltid lika trevligt att sitta på bussen och prata med honom!




Och nu sitter jag här, tre öl och en jägershot senare, och klockan är inte ens 20.00!!
Men så länge jag känner mig bättre så duger det.
Jag har aldrig varit såhär mittemellan förut. Det är så jävla jobbigt. Jag funderar på att gå till en psykolog och prata, men i det långa loppet, hur mycket hjälper det egentligen?


Fan...  Jag vill somna med en arm runtom mig.





Sandra och Emma började helt plötsligt tupera mitt hår när jag pratade med Lilliz innan jag började jobba.
Blev det inte sexigt?

Kommentarer
Postat av: ema

Jag ser mina ögon i bakgrunden och inerstinne skrattar jag eftersom att det inte kom ut så mkt ljud från munnen :P

2009-10-11 @ 21:55:06
Postat av: Mysan

Sötnos, jag förstår faktiskt hur det är at vara så där mittemellan. Ena dagen är jättebra och den andra är som tagen ur helvetet. Det är i det långa loppet som det hjälper. När man pratar med en psykolog eller terapeut så bubblar alla känslor upp eftersom man pratar om det där jobbiga. Man river liksom upp gamla sår och så, och det tar en liten tid för det att lägga sig. Men man mår så mycket bättre sen. Trots att man först blir jättekänslig och ledsen så är det värt det! Love you!

2009-10-12 @ 08:27:38
URL: http://mymymy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0